fredag 11 november 2016

Reflektion av Johanna Jönsson som jag finner tänkvärd idag!

Johanna Jönsson: "Jag har tänkt att en viktig anledning till att det populistiska/värdekonservativa/nationalistiska ökar är att människor inte känt sig sedda och hörda av det ”etablerade”. En rimlig motreaktion är i så fall att försöka öka medbestämmandet och egenmakten. Men tänk om det egentligen handlar om det motsatta, att folk helt enkelt vill bli tydligare styrda och slippa ta så mycket eget ansvar.

Människor upplever att deras värld skakar, att ingenting längre är stabilt, att ingenting går att lita på. Det räcker inte längre att välja yrke i gymnasiet, för det yrket kan vara försvunnet om några år. Det räcker inte att hitta en människa man gillar, gifta sig med hen och sedan leva lyckliga i alla sina dagar, för risken finns att man skiljer sig. Det finns inte längre någon självklar mötesplats, som kyrkan, där man kan få sitt behov av sammanhang tillgodosett på ett enkelt sätt. Som kvinna räcker det inte längre att ta hand om barnen och laga god mat, nu ska man även ha ett jobb och byta däck på bilen själv. Som man räcker det inte längre att vara stark och ekonomiskt kunna ta hand om familjen, man ska också kunna prata om känslor och ta hand om barnen. 

När normerna luckras upp riskerar samtidigt det sammanhållande kittet i de sociala sammanhangen att luckras upp. Om det inte finns tydliga regler för hur man ska bete sig så blir de mänskliga interaktionerna mer komplicerade och otryggheten ökar. Dessutom kan den ökade valfriheten bidra till att skapa ångest och oro. När man nu själv tvingas ta ansvar för sina beslut så betyder det också att det är ens eget fel ifall livet inte blir så bra som man skulle vilja. Man kan inte längre skylla på någon annan. Och det gäller ju alltifrån vilken tandkräm man ska köpa till vilket jobb man ska ha, var man ska bo eller vilka människor man ska omge sig med.

När den grundoron sedan kombineras med en allt snabbare utveckling i världen mot automatisering, globalisering och så vidare så blir det än värre. Man känner sig helt enkelt väldigt otrygg. Och när man känner sig otrygg så fastnar information som bekräftar den känslan väldigt mycket lättare än information som motsäger den. Man vill ju liksom ha en rationell förklaring till varför man känner sig otrygg. (Och de flesta har såklart inte ens gjort en sådan analys av sig själva, utan det sker undermedvetet.)

Det kanske inte är så konstigt om man i det läget tycker det är skönt när det dyker upp någon som självsäkert och tydligt säger att de ska lösa problemen. Som utstrålar kontroll och trygghet. Som påminner en om känslan man fick när pappa kom hem och skrämde bort alla spöken. Någon som gör att man själv kan luta sig tillbaka och lämna ifrån sig besluten, och därmed ansvaret. Och när alla seriösa politiker förstår att vi befinner oss i ett läge där det inte finns några enkla lösningar så krävs det någon oseriös för att låtsas ha den typen av kontroll. 

Jag tänker också att de flesta människor faktiskt inte har något särskilt intresse av att själva vara ledare, de följer hellre någon annan. Samtidigt är det ju troligt att en majoritet av alla politiker (och opinionsbildare, lobbyister osv) har just ledaregenskaper. Kanske blir det en krock när politikerna utgår ifrån sitt eget sätt att tänka och försöker kommunicera, bygga strukturer och stifta lagar utifrån det. 

Vad tror ni om allt det här? Vad gör vi om den här beskrivningen stämmer in på en majoritet av alla människor? Om det är så att de egentligen vill bli ledda av någon stabil person som lovar att allt kommer bli bra? Om de inte alls har varken lust eller de egenskaper som behövs för att förstå det komplexa? Vad gör vi då? Bör vi, som försöker vara seriösa, börja kommunicera på ett sätt som lugnar den här gruppen, trots att vi vet att det är falskt? Och vad händer i så fall när de enkla lösningar man utlovat uteblir?

Disclaimer: Om något i det här inlägget gör dig upprörd eller framstår som särdeles ogenomtänkt så får du gärna, på ett trevligt sätt, berätta det. Jag försöker mest tänka högt och få hjälp att reda ut det hela."

Jag reflekterar i likande banor och hörde även Anna Hedh som är EU-parlamentariker och som beskrev att vi politiker har misslyckats med att lyssna på vad människor vill ha i en tid när främlingsfientlighet ökar och demokratiarbetet har motvind i flera länder. Det demokratiska systemet måste lyssna mer tydligt på vad människor efterfrågar i samband med beslut och vi måste alla våga ta en konstruktiv medborgardialog före beslut. När vi haft den processen och besluten ska verkställas måste det vara en tydlig linje i genomförandet så att alla förstår syfte, mål och mening. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar