torsdag 7 januari 2016

Närodlad politik för högre lycka!

Läste denna artikel i DN och vill dela den med er då den innehåller ett recept på hur politik faktiskt kan skapa högre upplevd lycka hos medborgarna. Tänkvärt i denna kalla tid.

Människan är inte född lycklig eller olycklig. Hon kan själv påverka hur hon uppfattar sin situation. En hel del kan också åstadkommas med en politik för lycka.

De senaste åren har synen på lycka och mentalt välbefinnande förändrats i grunden. Till helt nyligen verkade det rimligt att förmoda att lycka bestämdes av faktorer som tur, öde eller gener som ligger utanför vår kontroll. Det föll sig lätt att tro att ”världens tårar är en konstant kvantitet”, för att citera Samuel Beckett.

Nya forskningsrön ger emellertid anledning att betrakta lycka på ett annat sätt, som något vi verkligen kan styra och lära ut.

Lycka hänger på många faktorer, från självklarheter som god hälsa och täta band av tillgivenhet till sådant som inte genast faller i ögonen, till exempel att vara generös. Somligt kan man lära sig eller odla, och kurser som lär ut positiva mentala vanor – som att uppskatta det som är värdefullt eller undvika att älta motgångar – har gett mätbara förbättringar av välbefinnandet. Dalai Lama deltog nyligen i lanseringen av en serie sådana kurser i London som har lagts upp av Action for Happiness, en organisation som jag var med om att grunda.

Hela samhällen kan också arbeta på att höja sin lyckograd. Storbritanniens premiärminister David Cameron har fört in ett mått på lycka i den offentliga statistiken, och på senare tid har Tysklands förbundskansler Angela Merkel inlett ett program som ska höja medborgarnas mentala välbefinnande.

Hur ett land regeras har en enorm inverkan på lyckokänslan. Att statsledningen förmår vidmakthålla fred, rättsstatens principer och en fungerande demokrati är av allra största vikt. Det finns mycket starka belägg för att dessa faktorer har samband med välbefinnandet, och antagligen ger upphov till det, och det finns självklara orsaker till att det är så. Att leva i ett land där det råder fred gör inte i sig alla lyckliga, men det avlägsnar många uppenbara orsaker till vantrivsel med tillvaron.

Individuella åtgärder kan också ha stor effekt. Det är starkt motiverat att ägna större uppmärksamhet åt mental och fysisk hälsa och att högprioritera minskad arbetslöshet. Hur det förhåller sig på andra områden är dock osäkert. Vi vet helt enkelt inte hur olika typer av äktenskapslagstiftning kommer att påverka lyckokänslan, trots att vi vet att äktenskap har samband med den.

 

 

Vi vet inte heller om mer eller mindre obligatorisk skolgång eller vilken kombination av ämnen som har positiva eller negativa effekter. Generellt har utbildning förvånansvärt liten inverkan på förnimmelsen av lycka (kanske därför att förväntningar ofta stiger snabbare än man har möjlighet att uppfylla dem). Inte heller har man entydigt kunnat konstatera om rätt till föräldraledighet och flexibel arbetstid, högre pensionsålder eller lagar som främjar arbetsdelning i hushållet har de verkningar man väntar sig.

Förklaringen är delvis att bevismaterialet inte är tillräckligt, delvis att komplexa interaktioner gör det svårt att klarlägga orsakssambandet. Vid första ögonkastet tror man spontant att sänkta skatter skulle göra folk gladare därför att större disponibel inkomst ökar deras välbefinnande. Men andra faktorer kan också spela in, till exempel om skattesänkningarna uppfattas som rättvisa eller inte och om de åtföljs av impopulära utgiftsminskningar.

Däremot finns det gott om starka belägg i fråga om individuella program. Nu finns det detaljerade handledningar som beskriver effekterna av olika slags motion på såväl fysisk som psykisk hälsa. Äldre personer blir helt klart gladare och bättre till mods av att motionera, göra frivilliga insatser för andra eller förvärvsarbeta. (En undersökning i Kanada fann att avlönat arbete var den mest tillfredsställande verksamheten för människor över 65 års ålder.)

Det finns också alltfler tecken på att åtgärder i skolan som ger eleverna större inre styrka och empati kan höja välbefinnande och trivsel. Och det finns intressanta indikationer på att stadsplanering kan ha liknande effekter, särskilt när den leder till kortare restider till och från arbetet eller reducerar risken för brottslighet.

Det är naturligtvis omöjligt att eliminera lidande. Det ingår i människans villkor. Men det ligger inom den enskildes och regeringarnas makt att göra världen lyckligare. Världens tårar behöver inte vara en konstant kvantitet.

Översättning: Margareta Eklöf 

Copyright: Project Syndicate

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar