"Det ironiska med att skriva om migration i en dagstidning är att de som skriker allra mest högljutt om att man inte får prata om invandringen i det här jävla landet har slutat ta del av etablerade medier. De sitter i stället och surar framför Avpixlat eller ett Facebookflöde fullt av vardagsrasism. Där odlar de myten om åsiktkorridoren och vänstervridningen av medierna. I denna lilla värld är rasismen normaliserad och världen spegelvänd. Det är världssamfundet, EU och Sverige som är extrema, i sina halvdana försök att leva upp till grundläggande humanitära åtaganden.
Om någon SD-anhängare trots allt läser detta vill jag ändå säga att jag på allvar förstår den obekväma känsla av förvirring somliga känner inför förändringarna i mindre norrländska städer och samhällen. Det var ju inte länge sedan allt funkade på ett annat sätt. Det fanns nästan ingen arbetslöshet, de kommunala ekonomierna var sunda, politiken handlade om att vilja och frånvaron av internet och etthundraarton tv-kanaler föste på ett otvunget sätt in befolkningen i en värdegemenskap där de flesta delade samma fikabordsreferenser.
Det är inte konstigt att många funderar på vad som hände.
Jag funderar också en hel del på det. Jag är dock helt säker på en sak: Det är inte invandringens fel att det bulldoftande folkhemmet - så som vi minns det - förändrades. Det var inte kurderna som flyttade industrierna till låglöneländer, det var inte palestinierna som stängde post- och bankkontoren och flyttade statliga jobb till städerna, det var inte somalierna som byggde volymhandelsområden som tömde stadskärnorna, sålde ut apoteken och privatiserade sönder landets järnvägsunderhåll. Det var inte syrierna som genomförde försämringarna i sjukförsäkringssystemet. Och det var faktiskt inte ensamkommande barn från Afghanistan som lade ner byskolorna och sänkte A-kassan.
Det är viktigt att komma ihåg i vilken ordning saker skedde och att minnas att frikyrkans gamla kursgård och de kommunala hyreshusen faktiskt stod tomma innan flyktingarna flyttade in, och att skolan var på väg att läggas ned innan de nya eleverna anlände, och att det blev jobb, liv, rörelse, handel och folk på bussarna och inte minst plussiffror i kommunernas befolkningsstatistik för första gången på en väldig massa år. Och har vi tur väljer några att stanna när pappren är klara, slå sig ned permanent för att bli tandläkare, jobba i äldrevården eller starta lokala serviceföretag. För det behövs verkligen. Den ursprungliga lokalbefolkningens ungar har nämligen för länge sedan flyttat till stan för att bli spelutvecklare."
Po Tidholm är journalist och författare till boken Norrland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar