Föreningslivet är en avgörande framgångsfaktor för en ort inser jag när jag läser olika lokaltidningar. Lokaltidningen är central för att förmedla föreningslivets aktiviteter och därmed vad som präglar olika orter.
Vad präglar Vimmerby sommartid? Semesteracet, Bullerby cup, Lilla Gubben Cup, Krocket SM (fast det sätter ju sin prägel på Frödinge), olika musikarrangemang mm.
Västervik ordnar hamnfestival, visfestival, och nu i helgen med start idag, Swedish floorball open. Dessa aktiviteter präglar staden precis som Vimmerbys aktiviteter präglar Vimmerby. Varje ort, stor som liten har sitt unika utbud och det är ofta föreningslivet och inte kommunen som driver alternativt föreningslivet i samverkan med det lokala näringslivet.
Föreningslivet sjuder men brottas samtidigt med vissa problem och det är viktigt att kommunerna värnar sitt föreningsliv så att det kan utvecklas optimalt.
Rumskulldagen visade prov på vad föreningslivet kan uträtta i samverkan. Sammanhållningen i en bygd stärks med liknande arrangemang och sätter orten på kartan för fler. 500 besökare på Rumskulladagen på en ort som har just 500 invånare. Bra jobbat tycker jag.
Då kvarstår "HURET" vad gäller kommunens stöttning av föreningslivet. Det centrala är att stötta utan att lägga sig i alltför mycket. Gräsrotsnivån och självbestämmandet är avgörande för ett framgångsrikt och demokratiskt landsbygdsutvecklande anser jag. Undrar vilka erfarenheter Ingrid Blanck har på detta område och om hon kan säga något om olika kulturer för föreningslivet i olika bygder i kommunen och skälen till varför det ser så olika ut.
Frödinge, Rumskulla, Storebro, Pelarne Södra Vi Tuna och Gullringen. Här finns helt olika förutsättningar och helt olika lokala utvecklingsplaner har väl arbetats fram av de boende på dessa orter. Eldsjälar finns många och de är viktiga men de klarar inte allt själva utan framgången bygger på samverkan mellan föreningar och mellan människor och mellan föreningar och kommunen. Näringslivet är också viktigt.
LRF som jag arbetar hos har fyra olika nivåer i sin organisation: lokalavdelningen, kommungruppen, regionen och riks. Samverkan mellan dessa fyra nivåer är avgörande men det är lokalavdelningarna och gräsrotsnivån som präglar hela LRF och faktiskt är LRF en av de få folkrörelserna i Sverige som inte märkt av en vikande medlemstillströmning. LRF ökade för femtonde året i rad år 2012. Göran Persson är medlem och det blev han i samband med att han köpte en gård i Sörmland . Han talade på en av LRFs större personalsammankomster där han imponerades av LRFs folkrörelsearbete för landsbygden. Han beskrev betydelsen av en folkrörelse och jämförde den med en annan stor folkrörelse som har vikande medlemsantal nämligen socialdemokratin. Färre och färre har tid att engagera sig och här är kärnan tror jag. Föreningarna måste balansera så att de inte tröttar ut sina medlemmar för då viker medlemsantalet. Ordföranden i en förening klarar inte att göra allt själv utan en effektiv styrelse delar på arbetet där ordföranden ärmer av en arbetsfördelare än en som gör allt själv. Vad gäller de olika nivåerna som alla föreningar brukar ha så kan man ta bort vilken del som helst men inte den lokala nivån för då faller hela föreningen. Det är där det händer, anser jag! Från roten! Underifrånperspektivet!
Kommunen tror jag ska lyssna noggrant på föreningarnas behov och förmedla offentliga medel rättvist. Jag tror på modellen att den som kan visa en bra verksamhet ska belönas samtidigt som det måste finnas ett demokratiskt och rättvist system i botten så att det inte blir den som skriker högst och syns mest som får mest.
Lokalägande föreningar har varit i fokus inom politiken vid flera tillfällen de senaste åren och jag tror att det ofta är en nyckelfunktion att föreningslivet har en bra samlingslokal för sin verksamhet. Fabriken i Vimmerby, Frödinges , Locknevis och Tunas bygdegårdar, Sveasalen och Folkets park i Vimmerby mm är viktiga mötesplatser i kommunen men det är dyrt att underhålla fastigheter så därför behövs stöttning anser jag. Men inte stöd utan motprestation. De lokalägande föreningarna måste visa att de vill utvekla sin verksamhet för att erhålla stöd. Dialogen här är viktig och utbytet mellan de olika lokalägande föreningarna i en kommun. Vem bär ansvaret för det erfarenhetsutbytet? Kultur- och fritidsnämnden?
Det blev visst ett ganska långt inlägg idag men som man brukar säga: Av det hjärtat brinner för vill man berätta mycket om! Jag är och förblir en föreningsmänniska och just nu är det Centerpartiet som får mitt engagemang. Tidigare har det varit ordförandeskap i Lantbrukshögskolans Idrottsförening, Sevedebygdens Naturskyddsföreningen mm. Jag har även varit engagerad i Centerns Ungdomsförbund där jag minns NONU-finalerna , (Nordisk nutidsorientering) som en av höjdpunkterna och ett besök på debatten mellan Fälldin och Palme i Kalmar år 1980 som Fälldin vann. Då var jag 14 år och inspirerades stort politiskt!
Ha en fin fredag alla läsare! Njut av det som föreningslivet levererar i helgen. Swedish floorball i Västervik som sonen deltar i ska få min uppmärksamhet + den årliga släktträffen med kusinens skorea i Koppetorp med pappas stora syskonskaras ättlingar. Vi brukar bli ett hundratal personer på det knytkalaset! En släkt som är full av eldsjälar och föreningsmänniskor och landsbygdsbor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar